Med artisten Petter i Ö till Ö

Vilken resa vi gjort! Från 4 januari till 1 september. Det var en lång och krokig väg. Speciellt eftersom vi saknade det mest väsentliga i sammanhanget för bästa möjliga förberedelser – tid. Trots det tog vi oss i mål – allt tack vare Petters enorma pannben och vilja. Hade han inte haft det hade han aldrig startat. Han visste att hans kropp var alldeles för trasig för att ställa upp den dagen. Men med vilja är allt möjligt. Här kommer en liten återberättelse om resan som tog nio månader av förberedelser för 11 timmar och 49 minuter av tävling. 

September 2011

Jag lovar mig själv att aldrig köra Ö till Ö igen. Jag underskattade uppgiften grovt men ändå slutade vi på en fin sjätteplats på 10:48. Här kan ni läsa om den storyn. Så här såg det ut innan start det året…

September 2013

Jag är ute och jobbar med tävlingen i ett av mediateamen och messar min kompis Petter lite då och då för att se om han gillar grejen med simma och springa…Han fattar inte riktigt vad han ser…

November 2013

Petter, Michaela (hans fru) och jag springer New York City Marathon tillsammans och har en kul resa genom de fem stadsdelarna. Michaela är redan en atlet och jag såg fina tendenser hos Petter också. Hans pannben är tjockt tänkte jag efteråt. Vi sprang imål på 4:29 och firar med en magnumflaska P-Lex Prosecco på rummet.

December 2013

Jag och Petter messar hit och dit om diverse lopp han funderar på och tillslut fastnar hans tankar på Ö till Ö. Han blir såld och bestämmer sig mentalt ganska fort. Jag är mer skeptisk eftersom jag vet att han inte kan simma.

Januari 2014

7 januari: Anteckningar från ”Pass 2″

Vi fortsatte jobba med diverse flytövningar och Petters teknik. Han har ett fint ”polosim” som kommer från hans surfing. Han är bred och fin i sin simning men lite väl yvig benspark. Vi behöver få ordning på den. Även om han aldrig kommer behöva benspark under Ö till Ö gäller det att kunna simma snyggt också när man väl är i bassängen.

Februari 2014

Anteckningar från ”Pass 9”

Idag simmade vi 1800 nedbrutet såhär. Det var en seg morgon men vi bet ihop. Fokus på andning och flyt.

200 insim
200 teknik (fenor m.m)
8×100 start 2:30 (arm)
2×150 start 4 min.
100 löst voltträning
2×50 m max (40, 39 = bra!)
100 avbad

Petter börjar hitta en frekvens som funkar. Snart kommer vi börja voltvända helt vilket kommer bidra till andningen blir ännu bättre. 
 
Mars 2014

Anteckningar från ”Pass 12”

Vi körde 2000 meter rakt av. 20×100 meter i långbana med 20 sek vila. Start cirka 2:20. Petter körde paddlar och dolme. Jag körde sammansat med mina dragshorts. Jävligt jobbigt tyckte jag det var. Och lite tråkigt. Dålig motivation helt enkelt.

April 2014

Vi börjar planera övriga tävlingssäsongen för att komma i form till Ö till Ö. Det slutar med att vi spikar följande tävlingar:
Utö Swim Run
Borås Swim Run
Beach2Beach
Engadin Swim Run
Tylösand Aquathlon & Swim
Karlstad Swim Run
Ångaloppet
Ö till Ö

Jag inser sedan efter vi skrivit ned planen att jag inte kan vara med på 1-4 då jag skulle få min son i juni. Därför behövdes lite kompetenta stand-ins:

Micke Rosen för Utö Swim Run, Borås Swim Run och Beach2Beach:

Marre Hultgren för Engadin Swim Run:

Jonas Colting:

Från och med augusti skulle jag vara spelbar räknade jag med.

Maj 2014

Petter börjar simma ute med Micke Rosén och gänget. Petter springer också Brooklyn Half i New York. Träningsgänget blir bara större och större. Träningsrundorna längre och längre. Michaela, Petters fru, fastnar också för Swim Run och Daniel Adams Ray hoppar på tåget som en uppladdning för Ultravasan (90 km löpning). Petter och Micke Rosén körde Utö Swim Run och överraskade alla med fin placering.

Juni 2014

Min son kom 6 juni och allt annat spelade egentligen ingen roll men Petter jobbade på i det tysta. Han tävlade i Borås Swim Run och Beach2Beach. Bild här från Borås Swim Run som blev en personlig favorit för Petter bland årets tävlingar.

Juli 2014

Petter och jag börjar träna lite ihop igen. Jag behövde komma tillbaka lite efter barn-break och hitta flytet i skogen igen. Petter körde Engadin Swim Run tillsammans med Marcus Hultgren och gjorde det jävligt bra! 60 % av lagen bröt som ställde upp i denna första upplaga. Petter och Marcus kom på en fin 13:e plats och alla tvivlare fick äta upp sitt skitsnack om att Petter inte hade på Ö till Ö-startlistan att göra. Han var stark som fan. I slutet på juli körde Petter och jag den första tävlingen tillsammans – Tylösand Aquathlon. Här börjar vi märka att Petters knä inte är helt okej. Vi tar oss i mål men det lämnade lite bitter eftersmak om att vi behövde jobba på löpningen in i det sista.

Augusti 2014

Vi körde Karlstad Swim Run tillsammans för att hitta flytet och lagkänslan. Tre timmar in i racet får Petter rejält ont och haltar i sin löpning. Aldrig bra tänkte jag…Han bet ihop och vi slutförde loppet som förövrigt var väldigt kul. En spektakulär 2,4 kilometerssimning bland annat som satt långt inne men som vi klarade väldigt bra. Vi fick här stryk av Petters fru Michaela som körde tillsammans med Micke Rosén. De var grymt starka!

Efter Karlstad började Petter på allvar undersöka sitt knä. Han gick till massor av specialister och tillslut fick han en tid med Per på Sports Medicin i Umeå. Han dränerade en baker-cysta från knät och satt en kortisonspruta i knät för att överhuvudtaget kunna starta på Ö till Ö. Detta hände cirka 15 dagar innan loppet 1 september. Det var mycket oroväckande med tanke på att vi skulle behöva springa 65 km under Ö till Ö. Simningen var jag inte ett dugg orolig över. Petter simmade riktigt bra vid det här laget. Helt i nivå med mig.

1 september 2014 Ö till Ö

Vi var taggade. Men vi visste också att Petters knän var dåliga. Ena kanske sämre än det andra. Vi visste också att det inte fanns på världskartan att bryta eller bli plockad av banan. Jag hade skött min träning bra och kände mig väldigt stark inför loppet. Nu väntade ett krig mot hans smärta och måltiden låg någonstans runt 14 timmar. Innan start:

Som ni kanske på bilden hade Petter tejpat sina knän ordentligt.

Vi jobbade oss in i racet. Vi snick-snackade i sex timmar om allt möjligt och livet var på topp. Vi var höga på socker och energi. Berömde banan, vädret var med oss osv. Men vi visste också att här någonstans börjar racet. Vid ”grissimningen” på 1500 meter med efterföljande 21 kilometer löpning. Det är denna sträcka som Ö till Ö handlar om.

Jag besparar er den långa race-rapporten om hur jobbigt och kallt det var. Det viktiga är att vi kom imål och vi gjorde det riktigt bra. Det var en stor lättnad för oss båda. Speciellt för Petter som avsatt enormt mycket tid och därmed satsat stora resurser på att klara ett av världens tuffaste endagarslopp.

Personligen är jag mycket glad över att få ha hjälpt han till startlinjen och mållinjen. Jag har aldrig lyssnat på Petters musik eller sett honom på konserter. Jag känner bara idrottsmannen och entreprenören Petter. Precis en sådan kille som jag själv är. Han tog sig an en stor utmaning och satte mycket på spel, precis som vi andra som år efter år kämpar för att uppnå våra stora mål, vare sig det är Ironman, Swimrun eller andra stora lopp. Han är en grym atlet på många sätt.

Nu ska vi marinera detta lite och se om vi landar något nytt projekt. Det är en lång resa tillbaka efter att ha upplevt Ö till Ö. Trasiga kroppar och mentala svackor. Men vi kommer tillbaka. På ett eller annat sätt.

Vi vill passa på att tacka gänget på Addnature.com som ställde upp i vått och torrt med prylar till alla möjliga galna uppdrag. Head Swiming för grymma våtdräkter, Icebreaker för grymma träningskläder av merinoull. Tack också till Icebug för fantastiska skor, Sjöö Sandström för att ni hjälpte oss passa tiderna och även Garmin Fenix2 för att att ni höll koll på oss under tävlingsdagen. Tack till Tylösand Aquathlon & Swim och Karlstad Swim Run för att vi fick komma och gästspela på era fina tävlingar.

Tack för att ni följde vår resa och vår blogg.

/ Jojje